elinwesterberg

I natt så drömde jag att jag bl.a. körde bil och att jag satt med ett gäng människor från min skoltid. Vi löste svenskuppgifter och jag ägde så hårt. Sen hoppade jag omkring tillsammans med Måns Zelemerlöv, vi hoppade sisådär 3-5 meter högt. I samma lokal som vi hoppade omkring så hängde den här kvinnan i en lampa som hon sedan trillade ner ifrån, men hon trillade så snyggt att hon inte gjorde sig illa.

I natt, eller imorse var det nog mer hade jag en hemsk dröm. Det började visserligen rätt bra med att en kompis till mig gifte sig, men allt var rätt absurt kring detta. T.ex. hade hon en galen vit häst efter sig när hon och karln tågade in i kyrkan och jag satt själv i min brudklänning och bevittnade bröllopet via en storbildsskärm. Jag var egentligen påväg till frisören för att fixa håret till mitt eget bröllop.

Men sen var det som var riktigt hemskt och det var att pappa inte skulle komma på vårat bröllop! Herregud, så ledsen som jag var. Han skulle komma till festen men inte vara med i kyrkan. Huu, så hemskt det var.

Och sen så var det massor med Sex and the City och jag gick arm i arm med Samantha.



Det är lite mycket nu, kanske.

Jag drömde imorse igen.

Jag har drömt en massa, men jag minns inte allt. Det första jag minna är att jag och två kompisar (varav den ena är Pillan från extrajobbet, den andra minns jag inte) stjäl en massa skor. Eller vi är på Sveaplan där det är en massa gymnasiestudenter som ska ta studenten samma dag, men de har liksom gått ifrån sina skor. Så vi anser att det bara är att vräka omkring och prova och sedan ta de man tyckte var bra.

Senare så träffar jag min äldsta storebror med fru på en flygplats där jag och resten av familjen har nästlat oss in för att säga hej när de sitter och väntar på planet till New York. Det är jättemycket fikabröd där, som det bjuds på. Jag och pappa smaskar i oss chokladbollar och wienerbröd.

Sen så möter jag upp en av mina farbröder (ni vet vem). Jag och Anders sätter oss i hans bil och jag ber om skjuts till Netto för där ska jag köpa födelsedagspresent till Bohlin. Jag hittade ett jättegulligt nyckelband med jordgubbar på och så skulle jag köpa en stor påse med godis - men jag hade glömt min plånbok så jag kunde inte köpa det. Det var en mor och en dotter där inne som köpte helt galet många Marabou-chokladkakor och de kostade 299 kr styck...

Jag gick sedan ut till bilen där min farbror och Anders väntade. Jag och Anders trodde att vi skulle åka till (jag minns inte var, men vi hade i alla fall ett mål). Men farbrorn började köra runt på kringelkrokvägar runt om på landsbygden och han körde helt galet snabbt. Alltså. JÄTTEFORT! Jag påpekade att det gick lite väl fort och det gjorde väl inget, ungefär. Det kom tre traktorer på en korsande väg och farbror min gav sig fan på att han skulle komma före dem - nu backade han dessutom bilen, fortfarande lika fort. Jag satt i baksätet och tittade ut genom bakrutan och det kom en jätteskarp sväng och det skrek jag. Och strax där efter så flög bilen - i slow motion - utöver en liten sjö och ner i vattnet. Den sjönk rätt fort och paniken tilltog - då hör jag min farbror säga (hur man nu kan höra vad någon säger under vattnet...) att "härifrån kommer vi ut, det är ju bara att öppna här" och så öppnade han någon utgång och så kom vi ut. Plötsigt var vi uppe på land och min farbror var fortfarande lika upphetsad över att köra fort och han tyckte att vi skulle gå hem, vilket var rätt långt. Det låg en massa små stugor i en slänt precis vi sjön och jag stod i mina jätteblöta jeanskortbyxor och röda fleece och skrek att vår bil har sjunkit och om någon kunde hjälpa oss? Då först uppfattade människorna i den lilla byn vad som hänt, det var tydligen svårt att se en bil komma flygande och landa i sjön. Vi gick mot en tjej och hennes man och jag höll Anders i handen. Jag rapade och snart så stod jag där och kräktes. Tjejen frågade om jag ville ha något och jag svarade creme fraiche.

---

Som vanligt drömmer jag helt knäppt. Men det är lite roligt. Men att vara inuti en bil som är under vatten slipper jag gärna. Och som jag sagt tidigare - att kräkas i dröm känns för mig som att kräkas på riktigt. Urk.

Jag drömde att jag och Anders steg av en buss i Frankrike. Vi var på någon typ av semester. Vi kom till ett ställe där det var rätt mycket folk och små hus. Anders bar, varför vet jag inte, en stekpanna med brynt köttfärs i famnen. Vi hade varsin ryggsäck. Vi checkade in på detta hotell/vandrarhem och skulle bo i rum nummer 11. Vi letade efter rum nummer 11 och det var inte lätt. Nummer 4 låg bredvid nummer 10 och sen kom nummer 11. Vi gick in. Där innanför dörren var det ett stort rum med en massa tonåringar i. Det stod två sängar i rummet och de stod huvud mot huvud. Vi skulle alltså ha den ena sängen. Och vi trivdes inte riktigt med att dela rum och dessutom sova så nära främlingar. Det var väldigt varmt och svettigt, hög luftfuktighet. Vi hade morgonrockar på oss och bestämde oss för att duscha. Badrummet låg några trappsteg upp och var väldigt fint för att vara på ett sådant här ställe. Samtidigt som vi bestämde oss för att duscha beslutade vi för att försöka hitta ett annat hotell efteråt. Vi tog upp ur våra ryggsäckar, typ handbagage, varsin 3-liter fryspåse fyllda med duschcremesflaskor. Då konstaterade jag att vi hade glömt - eller Anders hade glömt vår vanliga packning i bussen (jag vette katten varför han fick hela skulden). Vi tänkte att bussen måste ju ha åkt, så det är det inget att göra åt, så vi undersökte inte saken närmre. Vi gick in i badrummet och det sista jag minns är en av duschcremespåsarna på golvet.


Senare så drömde jag att jag sprang omkring i Kalmar och det handlade om typ en mobilteelfon eller ett simkort. Det var någon typ av kundtjänst där alla satt omkring något bord och kunderna sprang omkring mellan dem, fast det var en telefonkundtjänst. Alla bara skrattade åt mig och inget gick som jag ville. Jag var på något café och trodde allt hade löst sig men så fick jag i alla fall bara en bulle och ett glas mjölk och det löste ju ingenting. Jag började gråta. Jag var dessutom man. Jag hade en vit skjorta, en löst knuten slips och kavaj på mig. Och kalsonger. Inga byxor.

Alltså. Jag skämtar i sömnen. I mina drömmar.

I natt drömde jag att jag var en korsning av mig själv och Serena i Gossip Girl (tittat lite mycket nu kanske) och mitt sällskap var någon av mina vänner, minns inte vem, som var en korsning med Blair i Gossip Girl. Vi var och shoppade på typ H&M fast det var väldigt mycket mer exklusivt. Dessutom låg detta H&M:t i Finland. Vi pratade om valutan och någon sa "Har dem inte mark här?" varpå jag svarade "Nej, han har ju Jonas!"

Alltså. Jag skrattar åt det här själv nu. Fattar ni över huvud taget skämtet eller är det skittråkigt...?

Bohlin skrattade. Kanske bara av hövlighet.

Här sitter jag. Klockan är snart 11 och jag har inte klätt på mig än. Nattlinne och mysbyxor. Gick inte upp förrän strax innan 9. Mamma peppar mig som tusan när jag berättar om att jag försöker ha så vanliga rutiner som möjligt. Gå upp senast 7:30, promenera och alltid försöka planera in någon vettig aktivitet under dagen.

Men idag. Idag måndag, verkar inte bli en sådan dag. Jag förstörde den redan med sovmorgonen som innehöll en av de sjukaste drömmarna på länge. Vill ni läsa? Fortsätt i så fall.

Jag drömde massor. Allt möjligt. Bland annat om lokalen där mamma och pappa hade sitt företag, fast vi flög omkring där inne. Sen om en helt annan värld. Lite imponerad av mig själv som har sådan livlig fantasi i sömnen att jag lyckas bygga upp egna världar. Det var som flygande öar, där alla hade en skog mitt på. Det var härligt samtidigt som det var läskigt att vara där. Sedan lyfte någon mig så jag fick se allt uppifrån och jäklar i gatan vilken svindel jag fick - på riktigt alltså. I sömnen. Och i drömmen förstås. Mycket märkligt.

Det var något om jobbet och en jäkla massa kundvagnar och en 40-årig tjej som jag tröstade. Men det sista jag drömde är det jag minns bäst.

Vi var i en hamn, massor med folk. Ingen hamn som jag vet finns på riktigt. Det var vinter och vattnet i hamnbassängen hade frusit. Plötsligt gick en pojke genom isen när han hoppade ner på den från en båt. Hans två kompisar vände i luften (de var liksom halvvägs nere) när de såg vad som hände. Jättemånga såg vad som hände, bland annat jag själv. Men det tog jättelång tid för någon att reagera och hoppa efter honom. Så lång tid att han hann komma upp till ytan i det lilla hålet som blivit efter honom och tittade på oss helt förvånat om varför ingen hoppade efter. Då hoppade en kille i min egen ålder efter, han hade en jättelång stor rock på sig. Han hoppade i med den och jag irriterade mig så mycket på att han inte tog av sig den först. Och skorna. Men han lyckade ta upp den lilla killlen på bryggan där jag satt. Jag tog hand om honom och lyfte upp honom i famnen och sprang längs bryggan för att ta honom till sjukhus. Det hände lite grejer rätt snabbt på min färd, träffade människor som talade om hur de kände för en annan människa som finns i min närhet i verkligheten. Det var jättekonstigt.

Jag sprang med pojken i famnen. Hans måste ha krympt för han var inte större än en tvååring plötsligt. Han var typ 7-8 år och i sådan storlek, innan. Jag sprang och sprang. Jag hade någon med mig, men jag minns inte vem. Men plötsligt var pojken en fisk. En brun, bollformad fisk med jättestor mun. Jag hade honom i en liten skål med vatten och sprang fortfarande. Det var nästan som ett TV-spel, plattform liksom. Jag sprang som på en bana - som var bryggan. Jag kom fram till en vägg som jag inte kom upp för och jag dividerade om hur jag skulle ta mig upp för den här väggen med någon människa var där. Men plötsligt så tar den där människan fram en skål med en likadan - men mycket större - fisk och häller ner min fisk till den stora. Och vad händer? Jo, den stora fisken stoppar min lilla fisk/pojke i munnen. Spottar ut honom och jag bara skriker. Till slut stoppar han in honom i munnen igen utan att spotta ut honom. Min pojke/fisk försvann och jag vaknade.

När jag låg och halvslumrade imorse så somnade jag nog rätt hårt en lite stund. Jag drömde då. Som vanligt...

Jag drömde att jag var hemma hos mamma och pappa. Där hittade jag kläder (som jag inte har på riktigt) som jag hade glömt där. Den var den sista november, men vi satt på altanen i sommarkläder för det var typ 25 grader varmt. Sen skulle vi äta grillat och min kära bror gav mig en minibit kött men alla andra lagom mycket och någon, eller kanske var det sig själv, extra mycket. Dessutom delade han min bit med sin egen mun och jag fick det han hade haft i munnen... Jag blev skitsur.

Plötsligt var det bara jag och mamma hemma och vi bestämde oss för att åka till Stockholm. Mamma körde bilen som var en svart SAAB (mamma och pappa har bara haft Volvo typ de senaste tio åren och den SAAB vi hade var grå). Jag satt i baksätet och tyckte mamma körde väldigt sakta. Vi skulle åka tåg från någonstans till Stockholm. Vi var framme vid stationen och jag hade JÄTTEMYCKET grejer med mig och allt var löst. Typ två jackor, tre tröjor, en liten handväska, trosor (som var blöta?) och dessutom ett skåp på sisådär 1,5x1 meter fullt med saker, som jag bar omkring på. Mamma frågade om hon skulle hjälpa mig att bära det men det fick hon absolut inte göra. Jag höll på att plocka med de där grejerna jättelänge. Sen vaknade jag.

Det första jag funderade på när jag vaknade var vilken tågstation det var jag drömde om. Jag har ju besökt ett par stycken eftersom jag faktiskt åkt tåg sjukt mycket i mitt liv (tre års distansförhållande och sen familjen 40 mil bort i nu fem år). Men jag kom rätt snart på att den där tågstationen inte finns på riktigt (vad jag vet) men jag har varit där i en dröm förut. Hur knasigt är inte det? Jag drömmer om samma tågstation och den finns inte ens på riktigt.


När jag var hemma hos mamma och pappa så drömde jag att jag drömde. Sen så drömde jag att jag vaknade och då trodde jag att jag var vaken på riktigt men det var jag ju inte och sen när jag verkligen vaknade på riktigt så kändes allting konstigt och jag visste ju inte då om jag verkligen var vaken på riktigt eller inte. Huu.



Jag har sagt det förr och säger det igen - långa meningar är bra för själen ibland.

Vaknade drygt en timme efter att jag hade somnat av att Anders telefon ringde. Han fick hoppa in och jobba. Han kom hem knappt tre timmar senare då jag förstås vaknade också. Drömde att jag åkte flygplan till Kreta med mamma och pappa. Det var dessutom ett pyttelitet propellerflygplan med genomskinligt golv (fruktansvärt läskigt). Vi kom inte längre än till Göteborg där jag minns att vi slussades vidare någonstans och jag och pappa gick bredvid varandra. Det var helt galet mycket folk och de höll på att bygga en bank precis vid vattnet - det som var byggt hittills såg ut som något gammalt grekiskt som typ Parthenontemplet på Akropolis. Vaknade igen när Anders gick upp och sa hej då till isländskan (jag var hemsk och låg kvar). Vaknade på morgonkvisten av att våra kära katt Enok gick omkring och spydde. Torkade upp två högar och upptäckte sedan två till - som var 5 gånger så stora. HÄRLIGT. Blev trött på allt och gick och lade mig igen fastän jag var inte var så trött. Tittade lite på Nyhetsmorgon och somnade om, kramandes min söt.

Drömde då att jag sprang omkring med en djembetrumma som jag skulle ge min bror (en drömbror, ingen av dem riktiga) och tillslut hittade jag honom och förklarade att det vara var han som kunde spela. Sen fick jag dansa och då var även mina föräldrar där (drömföräldrar, inte mina riktiga). Vi dansade afrikansk dans på en kulle, iklädd endast vanliga kläder, en dimmig, kall, grå höstdag. Min mamma halkade i en lerpöl. Folk stod på balkonger och tittade på. Och min familj var mörkhyade.

Jomenvisst.

Blev en intensiv och jobbig dröm i natt.

Det första minns jag dåligt. Det var i alla fall vinter och jag skulle med en buss. Jag kom på att jag skulle med den precis när den skulle gå. Jag sprang och det var slaskigt. Alla hånskrattade åt mig för att jag varit så klantig. Jag berättade att det var min klocka som var knasig pga. att larmmagneten (grejen man tar bort larmen med på kläderna) gör att klockan går saktare (detta är faktiskt sant, det är så). Ingen trodde mig. Anders lyckades stoppa bussen men jag fick först inte kliva på. Väl på var det en märklig buss och jag var tokförkyld och hade en hemsk hosta. Jag var alldeles blöt och hade inget ombyte men skulle resa långt.

Det var det. Sen drömde jag detta, som på något vis hörde samman, jag vet inte hur, med det förra.

Jag var på min förra arbetsplats (skolan) där det var något form av möte eller informationsträff. De barn jag hade när jag jobbade där var där samt mina gamla klasskompisar - överallt ifrån - fast det var lika gamla, alltså i 6-7 års åldern. Jag var också det men samtidigt inte. Jag hade återigen missat tiden och sprang fram och tillbaka mellan ett rum och mötesrummet. Jag var även nu tokförkyld och hostade som bara den. Jag satt på det där mötet och ursäktade mig och gick därifrån. Jag började spy. Jag spydde slem, typ som slime, i rött, grönt och blått. Det rann små trådar ur min mun och ner i vask som jag stod böjd över. Jag hostade till då och då och det kom lite mer. Två gamla klasskompisar kom och frågade hur det var med mig. Den ene sa att jag skulle dricka te, det skulle hjälpa. Han blandade te åt mig, det såg dock precis ut som det blåa kräket jag spydde upp... Plus att han ställde koppen i vasken precis där jag höll på att kräkas. Han blandade teet av ett blått pulvet och vatten, dessutom gjorde han pyttelite och det var flr mycket pulver. Såg äckligt ut. Inte så trevligt att dricka något som ser ut som det man kräks heller... När jag stått där och spytt och hostat en stund så hostar jag till riktigt ordentligt och ut ur min mun flger något som ser ut som innanmätet av en mun - dock utan tänder. Det landar på golvet och sen vaknar jag.

Jag drömde även att jag var på bryggan i 08-skogen tillsammans med mamma och pappa,men jag vet inte riktigt vad som hände.

Jag orkar inte att drömma lika intensivt och jobbigt i natt, för det är precis som om jag inte sovit när jag drömt såhär. Inte roligt.

Anders pussade mig hej då strax innan kl 7 imorse. Tack å lov så somnade jag om vilket jag först inte trodde jag skulle göra...

Jag drömde att jag, Anders och Amanda stod i köket och lagade mat. Vi gjorde pannbiffar (vilket vi gjorde på riktigt igår). Amanda och Anders läste i receptet och där stod det att det skulle ligga en skiva ost och en korvbit på pannbiffarna. Jag ville ABSOLUT inte ha det och trodde i min enfald att Anders och Amanda inte skulle lyssna på mig utan lägga ost och korv på mina även fast jag sa att jag inte ville ha det. Så jag sprang hysteriskt in i sovrummet och låste in mig. Där inne var Flora och vi gosade lite. Plötsligt så hörde jag Anders gå ut genom dörren och gå till jobbet (vi gjorde tydligen pannbiffar på morgonen...). Jag sprang efter och satte på mig skor och en jacka och sprang ut. Ute på gården så brann just en halmbock upp - det stod en till som också brann upp. Det stod även några ljus ute på gården vilka jag sprang och blåste ut. Jag tittade in genom grannens fönster och det visade sig ha julfest - i maj. För det var den som det är nu. Jag tittade även in hos oss och det var hur mycket rök som helst och Amanda stod med stekpannan framför TVn...

Jag sprang ner för trappen och mot Anders jobb. Ute var det snö, fastän det var maj och det var en massa människor ute fastän det var typ kl 8 en lördagmorgon. Jag sprang och sprang och utanför kåren blev en kille avsläppt ur en bil och han var så tokigt full att han trillade samtidigt som kompisen körde därifrån och då höll kompisen på att köra över hans huvud. Jag sprang i i den lilla gränden bakom Olgas och där kom en bil körandes och istället föratt svänga körde den rakt in i huset så fronten på bilen blev som ett dragspel. Jag tyckte först det såg ut som det var Johanna som körde, men det var det inte. Dock körde bilen vidare med fronten ihoptryckt. Jag kom upp mot Anders jobb och där mötte jag bl.a. Sara och Johanna - de skulle också till polisen för att höra varför allt var så konstigt. Det var andra grejer som hade brunnit och det hade typ regnat tändvätska...

Väl inne i byggnaden var det massa folk och poliser och de skulle tydligen hålla ett informationsmöte. Vi slog oss ner vid ett bord och då såg jag Anders och skrek hans namn fast det var helt tyst i lokalen. Han var precis påväg ner för en trappa men kom upp igen och typ pekade finger åt mig. Jag tecknade till honom att han skulle komma och han kom. Johanna sa typ "är DU här!?" och då replikerade Anders "ja, jag satt på toa och sket - hörde du inte det!?", jätteförbannad.

Anders och jag gick undan och jag skulle förklara - vad jag skulle förklara visste jag inte riktigt i drömmen och inte nu heller. Men jag ville helt enkelt att Anders skulle sluta vara arg på mig.

Sen vaknade jag. Tack och lov. Jobbig dröm var det.

Jag drömmer en hel del. Jag har delat med mig lite grand här på bloggen. Men jag undrar vad alla drömmar betyder, man kan ju inte drömma så mycket och så konstigt utan anledning... I natt var det om min chef, min gymnasieklass, min grundskoleklass, Anders, Grekland, cyklar, Filip och Fredrik, Taxinge (samhälle där jag kommer ifrån), högsommar, nervositet och en massa annat. Inte konstigt att jag inte känner mig utvilad. Det hinner hända mer på en natt än på en arbetsdag för mig, och då jobbar jag ändå med 6- och 7-åringar. Ibland pallar man liksom inte mer. Jag påverkas så sjukt mycket av drömmarna. Jag känner mig typ helt nedstämd nu pga. drömmen/drömmarna. Fast jag egentligen inte "behöver" vara nedstämd.

Gah.

Man kan bli tokig för mindre. När jag kommer ihåg mina drömmar mer i detalj än vad jag gör idag. Då kan man ju alltid få sig ett gott skratt. Som när jag drömde att jag fått syskon i form av gröna äpplen och faktiskt åt upp ett äpple. Eller när jag drömde om en gigantisk vit kamel med vingar. Eller när Titti var med barn och var just därför tvungen att äta jättemycket filmjölk. Eller när Anders var otrogen och jag var ledsen (det var inte så roligt), men jag smög mig in på lägenhetsvisningar och låste in mig i rum och satt och var ledsen. Var koooommer allt ifrån?

I natt, eller faktiskt i morse, drömde jag nog den sjukaste drömmen. Hittills.

Jag och min ena bror (minns inte vem) var hemma hos mamma och pappa. Pappa var hemma och mamma kom hem. Mamma säger "ni har fått syskon!". Hon langar över ALLA syskon till pappas famn, de skriker. Jätteolika storlek. Mamma berättar att det största heter Gunnar och den minsta Emma. Sen uppbaras det att syskonen är i form av gröna äpplen.

Vi lägger dem i en Matuesskål. Jag håller i skålen. Min faster kommer och säger grattis. Jag sitter med skålen i knät i soffan och tittar på dem. I skålen ligger också två apelsiner, men de är "bara vanliga" apelsiner. Mamma säger att ett av syskonen/äpplena heter Kurt, efter morfar (som vi inte har någon kontakt med, på riktigt alltså). Den sjukaste är att jag äter ett äpple. Alltså ett syskon.

Kan någon tyda NÅGOT VETTIGT ur detta? En sak vet jag, att jag saknar mamma och pappa och deras tid i Kalmar gick ALLDELES för fort. De var inte ens här ett dygn!