drömmen.

Jag drömde imorse igen.

Jag har drömt en massa, men jag minns inte allt. Det första jag minna är att jag och två kompisar (varav den ena är Pillan från extrajobbet, den andra minns jag inte) stjäl en massa skor. Eller vi är på Sveaplan där det är en massa gymnasiestudenter som ska ta studenten samma dag, men de har liksom gått ifrån sina skor. Så vi anser att det bara är att vräka omkring och prova och sedan ta de man tyckte var bra.

Senare så träffar jag min äldsta storebror med fru på en flygplats där jag och resten av familjen har nästlat oss in för att säga hej när de sitter och väntar på planet till New York. Det är jättemycket fikabröd där, som det bjuds på. Jag och pappa smaskar i oss chokladbollar och wienerbröd.

Sen så möter jag upp en av mina farbröder (ni vet vem). Jag och Anders sätter oss i hans bil och jag ber om skjuts till Netto för där ska jag köpa födelsedagspresent till Bohlin. Jag hittade ett jättegulligt nyckelband med jordgubbar på och så skulle jag köpa en stor påse med godis - men jag hade glömt min plånbok så jag kunde inte köpa det. Det var en mor och en dotter där inne som köpte helt galet många Marabou-chokladkakor och de kostade 299 kr styck...

Jag gick sedan ut till bilen där min farbror och Anders väntade. Jag och Anders trodde att vi skulle åka till (jag minns inte var, men vi hade i alla fall ett mål). Men farbrorn började köra runt på kringelkrokvägar runt om på landsbygden och han körde helt galet snabbt. Alltså. JÄTTEFORT! Jag påpekade att det gick lite väl fort och det gjorde väl inget, ungefär. Det kom tre traktorer på en korsande väg och farbror min gav sig fan på att han skulle komma före dem - nu backade han dessutom bilen, fortfarande lika fort. Jag satt i baksätet och tittade ut genom bakrutan och det kom en jätteskarp sväng och det skrek jag. Och strax där efter så flög bilen - i slow motion - utöver en liten sjö och ner i vattnet. Den sjönk rätt fort och paniken tilltog - då hör jag min farbror säga (hur man nu kan höra vad någon säger under vattnet...) att "härifrån kommer vi ut, det är ju bara att öppna här" och så öppnade han någon utgång och så kom vi ut. Plötsigt var vi uppe på land och min farbror var fortfarande lika upphetsad över att köra fort och han tyckte att vi skulle hem, vilket var rätt långt. Det låg en massa små stugor i en slänt precis vi sjön och jag stod i mina jätteblöta jeanskortbyxor och röda fleece och skrek att vår bil har sjunkit och om någon kunde hjälpa oss? Då först uppfattade människorna i den lilla byn vad som hänt, det var tydligen svårt att se en bil komma flygande och landa i sjön. Vi gick mot en tjej och hennes man och jag höll Anders i handen. Jag rapade och snart så stod jag där och kräktes. Tjejen frågade om jag ville ha något och jag svarade creme fraiche.



Som vanligt drömmer jag helt knäppt. Men det är lite roligt. Men att vara inuti en bil som är under vatten slipper jag gärna. Och som jag sagt tidigare - att kräkas i dröm känns för mig som att kräkas på riktigt. Urk.

Kommentarer
Postat av: Johanna B

Hahaha detta var fan bland det stördaste jag hört! Och det var ju inte EN skum grej heller. Underbart. Du är så härlig.

2010-05-01 @ 17:46:19
URL: http://johannabohlin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0