arbetslösskit, drömskit.
Här sitter jag. Klockan är snart 11 och jag har inte klätt på mig än. Nattlinne och mysbyxor. Gick inte upp förrän strax innan 9. Mamma peppar mig som tusan när jag berättar om att jag försöker ha så vanliga rutiner som möjligt. Gå upp senast 7:30, promenera och alltid försöka planera in någon vettig aktivitet under dagen.
Men idag. Idag måndag, verkar inte bli en sådan dag. Jag förstörde den redan med sovmorgonen som innehöll en av de sjukaste drömmarna på länge. Vill ni läsa? Fortsätt i så fall.
Jag drömde massor. Allt möjligt. Bland annat om lokalen där mamma och pappa hade sitt företag, fast vi flög omkring där inne. Sen om en helt annan värld. Lite imponerad av mig själv som har sådan livlig fantasi i sömnen att jag lyckas bygga upp egna världar. Det var som flygande öar, där alla hade en skog mitt på. Det var härligt samtidigt som det var läskigt att vara där. Sedan lyfte någon mig så jag fick se allt uppifrån och jäklar i gatan vilken svindel jag fick - på riktigt alltså. I sömnen. Och i drömmen förstås. Mycket märkligt.
Det var något om jobbet och en jäkla massa kundvagnar och en 40-årig tjej som jag tröstade. Men det sista jag drömde är det jag minns bäst.
Vi var i en hamn, massor med folk. Ingen hamn som jag vet finns på riktigt. Det var vinter och vattnet i hamnbassängen hade frusit. Plötsligt gick en pojke genom isen när han hoppade ner på den från en båt. Hans två kompisar vände i luften (de var liksom halvvägs nere) när de såg vad som hände. Jättemånga såg vad som hände, bland annat jag själv. Men det tog jättelång tid för någon att reagera och hoppa efter honom. Så lång tid att han hann komma upp till ytan i det lilla hålet som blivit efter honom och tittade på oss helt förvånat om varför ingen hoppade efter. Då hoppade en kille i min egen ålder efter, han hade en jättelång stor rock på sig. Han hoppade i med den och jag irriterade mig så mycket på att han inte tog av sig den först. Och skorna. Men han lyckade ta upp den lilla killlen på bryggan där jag satt. Jag tog hand om honom och lyfte upp honom i famnen och sprang längs bryggan för att ta honom till sjukhus. Det hände lite grejer rätt snabbt på min färd, träffade människor som talade om hur de kände för en annan människa som finns i min närhet i verkligheten. Det var jättekonstigt.
Jag sprang med pojken i famnen. Hans måste ha krympt för han var inte större än en tvååring plötsligt. Han var typ 7-8 år och i sådan storlek, innan. Jag sprang och sprang. Jag hade någon med mig, men jag minns inte vem. Men plötsligt var pojken en fisk. En brun, bollformad fisk med jättestor mun. Jag hade honom i en liten skål med vatten och sprang fortfarande. Det var nästan som ett TV-spel, plattform liksom. Jag sprang som på en bana - som var bryggan. Jag kom fram till en vägg som jag inte kom upp för och jag dividerade om hur jag skulle ta mig upp för den här väggen med någon människa var där. Men plötsligt så tar den där människan fram en skål med en likadan - men mycket större - fisk och häller ner min fisk till den stora. Och vad händer? Jo, den stora fisken stoppar min lilla fisk/pojke i munnen. Spottar ut honom och jag bara skriker. Till slut stoppar han in honom i munnen igen utan att spotta ut honom. Min pojke/fisk försvann och jag vaknade.
Men idag. Idag måndag, verkar inte bli en sådan dag. Jag förstörde den redan med sovmorgonen som innehöll en av de sjukaste drömmarna på länge. Vill ni läsa? Fortsätt i så fall.
Jag drömde massor. Allt möjligt. Bland annat om lokalen där mamma och pappa hade sitt företag, fast vi flög omkring där inne. Sen om en helt annan värld. Lite imponerad av mig själv som har sådan livlig fantasi i sömnen att jag lyckas bygga upp egna världar. Det var som flygande öar, där alla hade en skog mitt på. Det var härligt samtidigt som det var läskigt att vara där. Sedan lyfte någon mig så jag fick se allt uppifrån och jäklar i gatan vilken svindel jag fick - på riktigt alltså. I sömnen. Och i drömmen förstås. Mycket märkligt.
Det var något om jobbet och en jäkla massa kundvagnar och en 40-årig tjej som jag tröstade. Men det sista jag drömde är det jag minns bäst.
Vi var i en hamn, massor med folk. Ingen hamn som jag vet finns på riktigt. Det var vinter och vattnet i hamnbassängen hade frusit. Plötsligt gick en pojke genom isen när han hoppade ner på den från en båt. Hans två kompisar vände i luften (de var liksom halvvägs nere) när de såg vad som hände. Jättemånga såg vad som hände, bland annat jag själv. Men det tog jättelång tid för någon att reagera och hoppa efter honom. Så lång tid att han hann komma upp till ytan i det lilla hålet som blivit efter honom och tittade på oss helt förvånat om varför ingen hoppade efter. Då hoppade en kille i min egen ålder efter, han hade en jättelång stor rock på sig. Han hoppade i med den och jag irriterade mig så mycket på att han inte tog av sig den först. Och skorna. Men han lyckade ta upp den lilla killlen på bryggan där jag satt. Jag tog hand om honom och lyfte upp honom i famnen och sprang längs bryggan för att ta honom till sjukhus. Det hände lite grejer rätt snabbt på min färd, träffade människor som talade om hur de kände för en annan människa som finns i min närhet i verkligheten. Det var jättekonstigt.
Jag sprang med pojken i famnen. Hans måste ha krympt för han var inte större än en tvååring plötsligt. Han var typ 7-8 år och i sådan storlek, innan. Jag sprang och sprang. Jag hade någon med mig, men jag minns inte vem. Men plötsligt var pojken en fisk. En brun, bollformad fisk med jättestor mun. Jag hade honom i en liten skål med vatten och sprang fortfarande. Det var nästan som ett TV-spel, plattform liksom. Jag sprang som på en bana - som var bryggan. Jag kom fram till en vägg som jag inte kom upp för och jag dividerade om hur jag skulle ta mig upp för den här väggen med någon människa var där. Men plötsligt så tar den där människan fram en skål med en likadan - men mycket större - fisk och häller ner min fisk till den stora. Och vad händer? Jo, den stora fisken stoppar min lilla fisk/pojke i munnen. Spottar ut honom och jag bara skriker. Till slut stoppar han in honom i munnen igen utan att spotta ut honom. Min pojke/fisk försvann och jag vaknade.
Kommentarer
Trackback
