elinwesterberg

Min möhippa

”Fröken Westerberg ska bli Fru Löwstedt”

22a maj 2010

 

Jag hade bestämt att jag skulle käka frukost tillsammans med AP, Johanna och Johanna kl 9 på morgonen hemma hos mig. Det var ett förslag som kom från AP tidigare i veckan och jag misstänkte det hela lite grand. Men efter Bohlins reaktion och efter ett samtal med Jossan så försvann mina misstankar… Redan kl 8 på morgonen dyker denna trio upp och jag blir lite ställd eftersom jag precis hade tänkt ställa mig att baka bröd för att överraska dem med, så jag går in i köket för att börja dona med detta. Väl i köket kommer Bohlin uppsmygande bakom mig och sätter på mig en sådan där grej man har över ögonen när man sover. Jag väser ”Jag visste det, jag visste det!”!

 

 

Jag ber om att få klä på mig ordentligt, jag har ju bara nattlinne och mysbrallor på mig. Jag famlar omkring i sovrummet och försöker hitta en BH som inte skaver på min brända hud som jag orsakat själv två dagar tidigare. När jag väl fått på mig kläder så ber dem om mina hemnycklar som jag vimsar omkring och försöker hitta. Strax får jag ett par hörselkåpor med radio i på mig och en sjal över den där andra grejen kring skallen. Jag ser typ ingenting.  Jag blir satt på en stol och de börjar byta kläder på mig, jeansen åker av och en tröja placeras ovanför den t-shirt jag valt. Det hamnar även något på mitt huvud. Jag får på några andra brallor och jag fattar inte vad det är, efter ett tag pillar jag lite på mina ”nya” byxor och förstår att det är min overall jag fått mig! J Ett par dojor sätts på mina fötter och strax leds jag ut ur lägenheten och får också en puss av min blivande make. Jag får sitta på en bänk på gården en liten stund och jag funderar lite över om jag ska ta av mig grejerna nu? Eftersom jag varken hör eller ser och ingen rör vid mig så antar jag att jag är helt själv. Men snart kommer någon och reser mig upp och leder mig nerför trappen. Jag känner Emmas lukt i trappen och tror för ett tag att det kanske är hon som håller i mina händer. Väl nere på gatan så blir jag snurrad några varv och när vi går så vet jag faktiskt inte vilket håll vi får åt men jag bestämmer mig för att tro att det är mot Larmgatan till. Någon placerar mina händer på en lyktstolpe eller liknande och jag står där och väntar med Ring så spelar vi öronen, någon dansar lite med mig strax. Sedan så blir jag placerad i en bil och denna bilfärd känns väldigt lång, inte lång på ett tråkigt sätt utan det känns som om vi kör omkring typ i halva Småland. Så är det väl att åka bil blind… Vi stannar typ tre gånger och jag märker hur det klivs in och ut i bilen. Vi åker typ sjuttioelva varv i varenda rondell också, men jag höll i mig hårt. Ett tag så trodde jag att jag satt i en minibuss för jag var helt säker på att jag satt i baksätet men när jag kände något hårt bredvid sätet blev jag fundersam och trodde det var en minibuss – men jag satt fram och det var handbromsen jag känt i ett av varven i rondellen. Det var ju tur att jag inte drog i den J Vid ett tillfälle funderade jag på varför föraren inte växlade alternativt att vi åkte i en uppförsbacke och jag undrade var tusan det fanns sådana uppförsbackar i platta Kalmar – jag anade strax att vi befann oss på Ölands-bron…

Efter en stund så stannade vi och jag fick gå ur bilen. Det byttes från skor till stövlar på mig. Lantz sa i mitt öra att jag skulle stå still och räkna till 100 sedan fick jag ta av mig ögonbindel och hörselkåpor. Jag började räkna och hörde hur TVÅ bilar åkte iväg… Hm. När jag räknat till 100 tog jag försiktigt men j*vligt nyfiket av mig grejerna och där står jag. Helt ensam mitt ute i skogen vid en liten asfaltsväg på vänstersida. Fast jag måste erkänna att jag njöt – det var ljuvligt där i skogen! Framför mig stod ett jättestort paket med ”Öppna mig!” på, jag gjorde som det stod och i paketet låg ett kuvert och i kuvertet låg en vägbeskrivning. Jag läste igenom hela vägbeskrivningen och kände att det var lite mycket, så jag tog en sak i taget…

Jag följde vägbeskrivningen och gjorde precis som det stod. Trodde jag. Jag lyckades gå fel och när jag väl hittade de där två hästarna så var det bara mark, mark, mark på andra sidan hagen och jag stod med ryggen mot ett gult hus. Men jag anade att det handlade om detta gula hus. Så efter att ha stått där ett par minuter och försiktigt ropat ”Hallå!?” så gick jag tillbaka. Jag såg då en mindre hage – utan hästar – dock hade jag nog läst på beskrivningen när jag gick förbi här för jag såg ju ytterligare ett paket rätt så fort. Jag knatade in i hagen och öppnade det andra paketet. Där i låg ett kuvert med ett nytt brev.

Jag gjorde som det stod och nu hittade jag rätt på en gång. Jag hade innan anat var jag befann mig och vilket hus det var men det blev bekräftat när jag såg namnet på dörren. Jag sa det till jag blivit tillsagd (tillskrivit?) att säga och möttes av ett leende och ett litet skratt. Jag följde med herren ut och då hörde jag en massa tutande och såg ett gäng med mina flickor i! Åh! Här var det nära till tårar men eftersom jag nästan förstod vad som skulle hända härnäst så var jag helt spattig så jag kunde inte tjuta, nej. Kramkalas var det sen så fick jag kliva upp i en stor fin, vit traktor!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag satte mig på en liten pall-aktig sak i förarhytten och vi brummade iväg J När vi åkt typ 70 meter så frågade herren om jag visste vad Lambourghini var för bil och ja det gjorde jag ju. Och så berättade han att det här var en sådan traktor! Ojojoj! Strax därpå frågade han om jag hade körkort, jo men bara för automat och sen kom den ballaste frågan i mitt liv, typ, ”vill du köra!?”. Åh herre gud – jag trodde jag skulle dö lite. Dels för att jag fick en dröm att gå i uppfyllelse, dels för rädsla av de typ fem pedalerna och att jag skulle göra något galet med denna fina traktor. Men vi bytte plats och jag fick köra!!!!

Herren – Olof heter han – växlade åt mig en gång så jag kunde gasa på lite. Vi fick höja upp skopan också för annars hade den tagit i en stenmur. Jag blev lite rädd när vi snart hade åkt den lilla turen och jag såg alla tjejerna med sina kameror i högsta hugg och jag inte visste vilken pedal som var broms. Men det löste sig! Och när vi väl stannar så fick jag ett traktorkörkort av Olof!

Jag hoppade ur traktorn och var helt galen av lycka och sa i mitt rus ”nu skulle jag kunna dö!”. Åh herre gud! Vilken sjuk lycka! Lite mer kramkalas och fotografering och hitan och ditan och sedan tog vi vårt pick och pack och satte oss i bilarna för att brumma vidare. Jag fick en drickyohgurt – de hade minsann tänkt på allt för jag hade ju inte hunnit äta frukost! Dock försäkrade jag mig om att den var oöppnad och ut utspädd med berusande dryck innan jag tog den första klunken.

Vi åkte till Stora Rörs hamn och satte oss på bryggan i solskenet och hade champagnefrukost – yeah! Mousserande och färdigbredda frallor, riktigt mysigt hade vi där. Pratade och ditten och datten och bara njöt av det fina vädret, varandra och att jag var nykörd!

Efter en stund så åkte vi tillbaks till Kalmar och vi sprang hem en sväng för toabesök och jag bytte från overall till jeans eftersom det fanns lite för stora risker för eksem på låren. Sedan tisslades och tasslades det i en av bakluckorna och jag hade snart en flaska i handen, ett shotsglas med ”Hen’s night” skrivet på, en anka med tillhörande lapp ”Bidrag till smekmånad/bröllopsresa” skrivet på samt en bok med ”Äktenskapsråd” på plus en penna. Och slöjan hängde fint där bak! Nu var det dags för skattjakt och jag fick även en Pippi-karta och ledtråden ”Här stillar studenter sin hunger om natten” eller något liknande, så till Svett-Olgas bar det av! Jag försökte få råd (äktenskapsråd) av ett gäng kvinnor men de ville inte, tråkjönsar! Väl vid Svett-Olgas så fick jag frågor rörande Pippi Långstrump och jag svarade rätt på alla till slut. Sedan var det av till ett ställa med ”Djuriskt namn” vilket inte var lika lätt att komma på men det var ju Kattrumpan. På vägen samlade jag lite råd, bl.a. från en tysk kvinna som funderade ut något riktigt fint! På Kattrumpan var det fler frågor och jag var rätt duktig nu med J Sen bar det av till Rådhuset och ytterligare frågor. Vi befann oss nu på Stortorget och där frågade jag en äldre herre om råd och han vägrade skriva men berättade för mig att äktenskap är ”AV ONDO!!”. Trevlig helg på dig med, typ. Nästa ledtråd hade jag lite svårt att komma på för det handlade om fordon som inte var tåg eller buss och jag famlade bara efter cykel och taxi typ, efter lite hjälp så var det ju hamnen vi skulle till. Vi gick Storgatan och Kaggensgatan ner och på den vägen fick jag många råd! Bl.a. av Vänsterpartiet (och jag kan ju inte påstå att jag är deras största anhängare, mycket milt uttryckt). Vi stod och tjötade och de skrev lite och bl.a. ”Hela lönen halva makten”, ehm. Just det. Och så bidrog de lite till bröllopsresan också!

På väg ner mot Baronen så bad vi om ytterligare råd och då var det till och med en kvinna som ställde sig och väntade för att få skriva! Underbart! Och var så go! Armar och ansikte blev insmort i solskyddsfaktor – jag säger då de, dem hade verkligen tänkt på ALLT! Ytterligare lite frågor och sedan ytterligare en ledtråd som löd något i stil med ”där det säljs kläder i andra hand” typ och jag svarade snabbt Intersport vilket gav mig och Bohlin ett gott skratt! Jag trodde länge det var Erikshjälpen men efter ytterligare ledtrådar så var det ju Erik & Alexander, så vi gick dit! Väl där var det en ledtråd som skulle leda oss till Slottet men först gick vi hem en sväng för toabesök, borsta lilla tanden och hämta grejer. Hela tiden utrustad med flaska eller glas i handen!

Vi åkte ner till slottet och parkerade oss i vallgraven och där fick jag skatten! Och detta var en berlock till mitt Sabo-armband som jag tycker är helt galet fin, en jordgubbe! Åh, så glad jag blev! Sedan dukades det upp det ena goda efter det andra och jag fick i mig lite mat, jag har lite svårt att äta när jag är lite nervös och uppe i varv – vilket jag var. Vi drack mer mousserande och skrattade gott åt en attityd-gås. Solen lyste och allt var helt underbart!

Vi brummade hemåt igen och nu hade jag via en av de tre hälsningar jag fick under dagen (tre hälsningar som var helt underbara!) fått en ledtråd. Och denna ledtråd ledde fram till att jag skulle få gå och shoppa mig en outfit för kvällen – vilket jag trodde skulle ske på en second hand-butik men så var det icke! 500 kronor var jag ville! Vilken lyx! Vi traskade mot Kvasten, hälsade på Mia och sedan vidare till Vila. Jag betedde mig som om jag var någon högaktad person och berättade att jag skulle ha en outfit och hitan och ditan men dem hjälpte mig gladeligen och det var riktigt roligt J På Vila provade jag en klänning som var fin men jag ville testa lite annat. På Bikbok fick jag också finfin hjälp och där hittade jag en klänning som jag faktiskt sneglat på och den kostade bara 49:- vilket gav mig än mer till skor! Scorett var butiken och jag hittade världens sötaste ballerinor. Jag valde och tjejerna betalade, det kändes väldigt lyxigt må jag säga! Vi hann till Glitter också där jag hittade en ring som vi slog till på och den där ringen, åh, så fin och den kommer ju alltid påminna mig om denna dag!

Vi traskade hemåt igen och vi skiljdes åt, Emma och Malin stannade hos mig och nu fick jag värsta lyxbehandlingen! Fotbad, ansiktsmask, masserande av händerna, mer grejer i ansiktet, manikyr och så skönt. Jag tog en dusch och sedan sminkade Emma mig. Tjejerna började trilla in igen och jag blev allt grannare med Emmas hjälp. Smink och hår och sedan på med nya outfiten och när jag speglade mig så sa jag (vilket jag glömt!) ”Jag vill gifta mig med mig själv!”, jag har nog aldrig känt mig snyggare. Vi pratade och skrattade och drack Cosmopolitans om vartannat. Vid 19-hugget så studsade vi bort till Harrys där det var dags för middag och jag hann med att sno en puss av min blivande i trappuppgången!

Vi beställde Bellinis till fördrink (men med passionfruktsjuice och inte aprikospuré, men det var galet gott ändå!) och pratade och skrattade! Vi åt gott som tusan och jag skrattade så jag grät när jag berättade ”en lagom rolig historia” som jag fått uppläst i P3. Jag berättade även en av pappas roliga historier och vissa var för smarta för att förstå det roliga… J AP sprang hem och hämtade min rådbok och jag frågade en munk – som var ute på sin svensexa! – om råd och fick dem även upplästa! Dem bästa råden på hela dagen! Jag bytte bort min penna mot hans kors! Efter vi ätit upp och jag t.o.m fått min mat och min dryck betald av mina fina så sprang vi bort en sväng till Lilla puben. Där tog jag och Lantz varsin shot och jag insisterade på att vi skulle sjunga och det blev Spritbolaget och hela Lilla puben blev knäpptyst när vi sjöng, oj då! Men va fan – man har bara möhippa en gång i livet!

Sedan tillbaks hem för mer Cosmopolitans och pratandes, skrattandes, diskuterandes allt mellan hur man uttalar Appear och dildos. Ja, sådana är vi. Anders fick en massa pussar för jag kunde inte hålla mig för det. Sen studsade vi tillbaka till Harrys och där dansade vi arslet av oss! Drack lite vatten och tog lite luft och dansade ännu mer! Uppenbarligen var vi det mest intressanta tjejgänget på Harrys… En karl föreslog att jag skulle utnyttja sista chansen, ungefär. Herremingud så påflugna folk kan vara!

Vi asgarvade till en låt som heter ”M.I.L.F” och dansade ännu mer! Det var helt galet trångt och jag ramlade rakt över Bohlin vilket förmodligen förklarar de tre blåmärkena jag upptäckte dagen efter. Jag tog mig en dans till Time of my life i fönsterkarmen och en kille stod och skrek ”HOPPA DÅ!!!!” åt mig men jag hoppade banne mig inte. Vi försvann sedan ut i natten lagom svettiga och efter lite pommes i trappuppgången var världens bästa lördag slut!

 

 

 

Och jag vet inte hur jag ska tacka er, ni som var med antingen fysiskt eller mentalt, ni var många och ni är så jävla älskade! Tack som fan!

♥

♥

♥

♥

♥