elinwesterberg

Blev ju lovad om att de skulle ringa upp mig igår, från a-kassan. Ingen ringde och inga pengar. Ingen kommentar.

Ringde nyss igen. Lät nog rätt så jäkla uppgiven. Men hon som jag pratade med skulle prata med hon som har handlagt mitt ärende och noterat om en förskottsutbetalning, och om hon inte fixade det så skulle hon jag pratade med fixa det. Så jag ska ha pengarna i eftermiddag. Säger dem i alla fall.

Angående att jag skrek i telefon igår - nej, det är inte speciellt genomtänkt eller "bra" gjort. Men jag anser mig ha haft otroligt med tålamod vad det gäller a-kassan. Jag har levt på lånade pengar alltför länge, och det är ju inte direkt något jag trivs med. Jag ansökte om ersättning från a-kassan i oktober/november och har fortfarande inga pengar. I stunden har jag 7 kronor på mitt konto. Jag är inte mer än människan och jag tycker det inte är jättekonstigt att jag "tappade befattningen" (eller vad man ska kalla det) och skrek åt en institution som klantat sig mer än en gång vad det gäller mitt ärende. Att vara arbetslös och känna sig rätt så jävla utanför, obehövd och sämst samtidigt som jag måste låna pengar - då är det droppen när a-kassan inte sköter sin del av avtalet. Är det så konstigt att jag till slut höjde rösten och bankade näven i bordet? Tilläggas bör att jag efteråt - självklart - bad om ursäkt, varpå hon jag pratade med sa att det behövde jag inte alls göra - hon förstod mig till fullo.

Var det _SÅ_ dum gjort? Snälla ni, kommentera om vad ni tycker!