elinwesterberg

Jag blir så jävla irriterad på mig själv. Jag måste byta inställning. Jag måste sluta vara sådan här, jag far bara illa av det. Det var ju helt galet bra, bättre än någonsin, alldeles nyss. Varför blir det såhär? Åh. Och jag är den enda att åtgärda det. Men ändå kommer fetångesten smygande och det tydligaste tecknet - tandgnisslandet. Det var länge sen jag gnisslade tänder men nu började jag tydligen igen. GAH!

Så nära till tårar men vad fan förbättrar dem? Förutom en rödgråten Elin? Inte ett jota. Jag ska ordna det här. Jag visste att jag skulle känna mig såhär, så jag var förberedd. Men jag är jävligt kass på att hantera det. Varför MÅSTE inte alla gå i terapi eller något, så att man lär sig handskas med sådana här känslor? Eller kan alla andra det, utom jag?

Jag känner mig som när jag var 16. Och jag är snart 25. Jättekul. Verkligen. HURRA. Men nu vet jag mer än då, frågan är om det är positivt eller negativt.



Och nu snälla ni, tyck inte synd om mig. Peppa mig som fan. Och det här har bara att göra med mig själv, i alla fall till 99,9% så ta inte åt er fastän jag skriver kryptiskt och dant.




NU JÄVLAR.