elinwesterberg

Äntligen fick jag och Petra det att gå ihop och vi kunde gå och fika vilket vi pratat om i en typ en vecka. En väldigt mysig stund på Kullzenska med SYNDIGA saker som slank ner i magen. När vi skiljts åt och hon gick iväg med Karin och jag mot Ticket för att hämta katalog om utflykter/sevärdheter och annat i NEW YORK så slog det mig. Även om fikan var väldigt trevlig och mysig och vi lärde känna varandra lite mer så pratade vi om:

- grejer som går ur led
- sjukdsomar, såsom tex cancer
- död och hur man kan dö
- lördagskvällen med tillbehör
- lite om studier och våra familjer (men mest i samband med död) och varför vi valde att flytta till Kalmar

Det låter kanske som en mycket tragisk fika med en nyfunnen vän, men det var det inte! Det var trevligt och mysigt. Men jag kommer inte underfund med varför vi fastnade i dessa samtalsämnen...