host, host.

Jag har haft ont i halsen hela veckan och i princip bara väntat på att en förkylning ska bryta ut, men den har inte kommit. Däremot har jag hostat mer och mer ju längre veckan gått. I natt vaknade jag två gånger av att jag satt upp och hostade samtidigt som det rann tårar ner för kinden. Jag grät inte, utan det kommer tårar ibland när jag hostar mycket och har lite svårt att få lust. Obehagligt. Som tur var väckte jag inte Anders, såvida han inte snarkar i vaket tillstånd ;)

Känner mig dock bättre i halsen och har inte hostat något sen jag vaknade vid typ en halvtimme sen, skönt! Däremot känner jag mig inte helt kry, känner mig helt matt i kroppen, ingen ork. Huvudet känns som om det ligger kvar på kudden och där ligger det och värker lite grand också. Huu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0