längtan.
Jag tjatar om längtan och saknad. Längtan finns i mig alltid, jämt, hela tiden. Mina föräldrar befinner sig 40 mil i från mig. Likaså mina bröder. Min farmor någonannanstans och det handlar bara om saknad sedan den 21 augusti. För tillfället saknar och jag längtar jag efter Anders en himla massa också, men den 30e april är det slut på det - underbart. Mina vänner som bor runt om i Sverige saknar och längtar jag efter också.
Något annat som jag längtar efter är ett liv utan funderingar och rädsla inför vad som kommer att hända. Ett stabilt liv. Problemfritt tror jag det aldrig går att få. Men att ha ekonomi och jobb som fungerar och att man kan planera, det är något som hela min kropp skriker efter. En längtan att en dag kan gå utan en millisekund av ångest.
Jag behöver inte längta efter eller sakna världens bästa familj - mamma, pappa, Calle, Totte, Nina, Katta, Anders, Amanda, Ragnhild, Gustav, Inger, Enok och Flora - dem är alla där och det är det bästa jag har. Jag behöver inte sakna eller längta efter svindlande och häftiga drömmar - dem finns där. Jag behöver inte sakna förmågan att dagdrömma. Jag behöver inte sakna vissa förmågor jag sitter på, även om jag inte skulle sakna dem om de försvann.
Jag behöver inte sakna eller längta efter att ha det rätt bra, när allt kommer omkring.
Kommentarer
Trackback
