konstig morgon.
Jag vaknade innan klockan ringde och kände mig jättekonstig i själen. Hade drömt en massa konstiga saker och som vanligt påverkas jag enormt mycket av mina drömmar. Gick upp, hälsade på kissarna, städade undan, fixade och donade. Var nere med tvätt tillt vättstugan men det var någon som hade tvättiden men som inte börjat tvätta och det hade inte gått en timme än så jag gick upp igen. Sedan gick jag ner igen när jag fortsatt dona och fixa. Ingen hade börjat tvätta. Bäst som jag står där och sorterar smutsiga trosor, kalsonger och strumpor efter färg kommer det ner en tjej från frisörsalongen - det var dem som hade tvättid. Snäll som hon var erbjöd hon mig en av tvättmaskinerna. Jag har på mig mysbrallor och en övervintrad luvtröja. Får med publik fortsätta sortera smutsiga kläder. Slänger in kläderna och upplyser den blonda frisörskan om att hon inte satt igång sin maskin...
Går upp, äter lite frukost och läser på Barometern.se, jobbigt men med glädje ändå. Indirekt läser jag om mig själv.
Går ner till tvättstugan igen. Jag möter frisörskan på gatan utanför. Vi kommer ner och hon konstarerar att hennes maskin är klar först om sju minuter, min är klar. Hon tvättar bara handdukar och behöver bara torktumlaren och jag får ta torkskåpet (vi sa inget om det, men jag bestämde det själv), detta leder ju till att jag får hänga ALL tvätt vilket inkluderade 7000 strumpor och nästan lika mycket underkläder. Jag har fortfarande på mig sjabbiga kläder. Jag börjar hänga min tvätt och upptäcker snart att den blonda frisörskan har satt sig för att VÄNTA på sin tvätt och med andra ord får jag hänga alla 7000 strumpor och resterande tvätt med två ögon i nacken, halleluja. Det tar sin lilla tid och när jag ÄNTLIGEN är klar så kilar jag upp på gatan, och vem fan möter jag där? Vem är jag en promillessekund från att säga HEJ till fastän människan inte har den blekaste om vem jag är? Vems ögon är det som tittar på mig i hemska kläder och förstora bruna fobbatofflor? Jo, givetvis en av mina "idoler" - Malin Fotbollsfrun Wollin. Herreminjesus. Jag bara ler och fnissar nästan för mig själv - hon blänger (ja, faktiskt) tillbaka och funderar nog på hur faaan man kan gå ute på gatan med sådana där kläder, skor och frisyr.
Hej och välkommen till Elin Westerbergs värld en tisdagsförmiddag.
Går upp, äter lite frukost och läser på Barometern.se, jobbigt men med glädje ändå. Indirekt läser jag om mig själv.
Går ner till tvättstugan igen. Jag möter frisörskan på gatan utanför. Vi kommer ner och hon konstarerar att hennes maskin är klar först om sju minuter, min är klar. Hon tvättar bara handdukar och behöver bara torktumlaren och jag får ta torkskåpet (vi sa inget om det, men jag bestämde det själv), detta leder ju till att jag får hänga ALL tvätt vilket inkluderade 7000 strumpor och nästan lika mycket underkläder. Jag har fortfarande på mig sjabbiga kläder. Jag börjar hänga min tvätt och upptäcker snart att den blonda frisörskan har satt sig för att VÄNTA på sin tvätt och med andra ord får jag hänga alla 7000 strumpor och resterande tvätt med två ögon i nacken, halleluja. Det tar sin lilla tid och när jag ÄNTLIGEN är klar så kilar jag upp på gatan, och vem fan möter jag där? Vem är jag en promillessekund från att säga HEJ till fastän människan inte har den blekaste om vem jag är? Vems ögon är det som tittar på mig i hemska kläder och förstora bruna fobbatofflor? Jo, givetvis en av mina "idoler" - Malin Fotbollsfrun Wollin. Herreminjesus. Jag bara ler och fnissar nästan för mig själv - hon blänger (ja, faktiskt) tillbaka och funderar nog på hur faaan man kan gå ute på gatan med sådana där kläder, skor och frisyr.
Hej och välkommen till Elin Westerbergs värld en tisdagsförmiddag.
Kommentarer
Trackback
