a-kassan.

Efter väntan kom jag äntligen fram och fick prata med en trevlig och tålmodig Susanne. Ställde säkert samma frågor tusen gånger och hon svarade lika snällt varje gång. Och jepp, jag har rätt till ersättning! Även om det är pissdåligt så har jag det och det känns sjukt befriande! Det lägsta blir det nog inte heller, men hur eller hur ska jag inte ansöka om det förrän sommarkursen är slut!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0