elinwesterberg

Det började snöa igårkväll. Jag måste erkänna att jag gillar det här vädret - några minus, snö och solsken - bättre än det som var för en dryg vecka sedan - grått, grått, grått och rått, rått, rått. Men jag längtar så hiskeligt mycket till våren att jag vill att den ska komma NU. Jag vill använda skinnjackan och Converse. Jag vill se gruset bli bortsopat och gå vårpromenader vid havet. NU. Men jag väntar tålmodigt.

Dock finns ett VÄLDIGT STORT MINUS med snön som inte gråvädret hade - ingen cykling. Vilket leder till att jag går överallt, vilket leder till att det tar lång tid, vilket leder till att jag fryser, vilket leder till att jag bli blöt om fossingarna. Burr.

Gick till gymet idag för första gången sedan den 27e januari, så det var på tiden. Måste komma igång nu, liksom. Men jag blev blöt om fötterna och jag frös på både vägen dit och hem. Vilket fortfarande sitter i - frusenheten (så heter det väl?). Men det var skönt att komma igång och det var en sak som slog mig. Igår råkade jag trycka i mig chips, godis och Coca cola (men nu är allt slut och det är ju bra). Då tänkte jag "men jag ska ju träna imorgon". Det är ju himlans lätt att tänka och som tur var blev det ju av. Men nu när jag HAR tränat så tänker jag "nej nej, inte förstöra träningen" om jag blir sugen på onyttigheter. Så jag har brutit en ond spiral och förhoppningsvis kommit in i en god, hurra!

Nu ska jag försöka sluta frysa och se på TV4Replay!