elinwesterberg

Ovan ser ner vad som stod på menyn ikväll. Vad jag kan minnas har jag aldrig ätit strömming, varför vet jag inte. Potatismos har jag, som vissa av er vet mycket väl, ätit förrut. Dessutom är jag en mästare på att göra det :) Nåja. Jag köpte färska strömmingfiléer på Toiwos fisk efter jobbet i eftermiddags. Anders sa att det blir lagom med 18 stycken, alltså sex stycken var. Och så mycket köpte jag för dem 25 kronorna. Nu när jag tillslut tog tag i middagslagningen och skalat och grejat med potatisen så tar jag upp filéerna. När jag kletar med den tredje upptäcker jag att det är FULLT med ben i den. Ska det vara så? Ska jag bena ur dem nu!? Kalla mig dum i huvudet om ni vill, för jag är det på strömmingkunskap. Jag börjar dra i några ben och inser snart att det kommer dröja till midnatt om jag ska göra såhär på tolv filéer (Anders ska greja med sina egna när han kommer hem och ska äta). Jag struntar i benen helt enkelt och kletar vidare med fisken. Det enda jag tänker på att sist jag kletade med strömmingfilé var när Findus och Felix, katterna hemmavid, fick en lyxig middag då och då. När jag står där och kladdar som bäst upptäcker jag något strävt och lite vasst på en filé. Vad är detta!? EN FENA! Ryggfenan sitter kvar. Jaha? Ska jag börja skära i varenda filé nu och karva bort denna fena? Jag besluter mig snabbt för att det nog ska vara så, jag kan ju för bövelen inte sånt här alltså.

Amanda hjälper mig att panera och steka fisken medan jag gör underverk med potatisen. De ser "rätt" tråkiga ut där i stekpannan och väl på tallriken, på gaffeln och i min mun. Finns det någon mer meningslös fisk (att äta, för på alla andra kategorier är svaret annars brax) än strömming? Det smakar ju INGENTING och vi hade lagom med peppar och salt i paneringen (vetemjöl och ströbröd). Lyckligtvis kommer vi snart på att benen kunde ätas och jag hoppar inom mig av lycka över beslutet att inte bena fisken. Jag tar fram vitlökssås, körbärstomater och lingonsylt. Något måste till här. Jag väljer lingonsylt vilket jag var lite skeptisk till när Anders tidigare föreslog det. Men det funkade till. Fisken var lika smaklös som tidigare, men det var ju trevligt att få tugga på något annat än potatismos och lingonsylt som inte har jättemycket tuggmotstånd. Det blev fyra filéer var och vi blev mätta, så nu har Anders lite fler att trycka i sig. Eller kanske två styck katter som visst bor här.