elinwesterberg

Jag har läst och hört lite på radio angående förslaget om att obehöriga lärare inte ska få anställas om det finns behöriga lärare att tillgå. Jag känner mig lite splittrad i frågan. Min förebild inom läreriet var min klassföreståndare på gymnasiet som också undervisade i kulturhistoria, teaterhistoria, scenisk gestaltning, skådespelarträning, nutida konst m.m. Det är den bästa lärare jag någonsin haft, otrolig. Och ni förstår säkert redan - han var obehörig. Det var rätt mycket rabalder om det och hans tjänst utlystes i tidningen innan han själv visste om det osv. Det skrevs insändare från alla dess håll men inget kan ta ifrån mig att han är en av dem som påverkat mitt yrkesval. Han är en av dem som bidragit till mina jättebra gymnasiebetyg (ja, jag älskar mina gymnasiebetyg :)). Han är en av dem lärare som verkligen lärt mig saker - som jag fortfarande kommer ihåg. Han är en av dem lärare som verkligen lockade fram motivationen i mig.

Men han är inte behörig och detta skulle betyda att han inte skulle få jobba kvar, om det var för fyra år sedan.

Den lärare som jag hade i svenska hela gymnasiet luktade jämt sprit. Han satte olika betyg på EXAKT likadana arbeten (vi gjorde en test och vår tes höll). Han lämnade oss helt ensamma under de nationella proven. Han har lärarexamen. Han skulle kunna ta jobbet från den lärare som pushade mig framåt så och fick mig att stå där jag står idag.

Å andra sidan så håller jag med Björklund i utalandet "– Jag tror ingen av oss vill bli opererad av en obehörig läkare och jag tycker det är lika självklart att våra elever i skolan ska undervisas av lärare som har rätt utbildning. /..../" Så sant som det är sagt och jag tror inte gemene man och folk i allmänhet vet hur mycket som sker eller inte sker under barns första år. Vilken betydelse utbildningen faktiskt har. Förra veckan fick vi se två saker i skolan, den ena var pinsam och den andra var bra. Skillnaden var att det som var så pinsamt dåligt var gjort av en obehörig lärare och det som hände, kan om man hårddrar det, ha väldigt stor inverkan på barnens kommande LIV.

Men. Om nu lärare ska behöva vara behöriga. Ska man inte börja med att förbättra den lärarutbildning som får så oerhört mycket kritik? Ska man inte börja med att höja statusen rejält för alla kategorier inom läraryrket? Ska man inte börja med att höja lönen med ett antal tusenlappar? Mycket handlar om resurser till skolan tror jag. Ibland spelar det ingen roll hur mycket utbildad en lärare är om det inte finns resurser att tillgå.

Och så tycker jag att man kan börja se "dagisfröknar" som pedagoger. Jag läser till lärare, inte dagisfröken. Vad jag gör eller inte gör med förskolebarnen har betydelse för hela deras liv, när allt kommer omkring. Om jag inte är medveten om vissa saker kan det få katastrofala följer som jag inte önskar en enda unge. Ge mig status, ge mig min värdighet.



Många tanker på en liten skärm. Jag bara skriver vad jag känner. Allt kanske låter knasigt. Men i mitt huvud är det inte det.