elinwesterberg

Varför blir man så här som jag är nu, ibland? Man har en hel del man egentligen både borde och kan ta tag i, men man gör det inte. Jag bara sitter och glor in i en, numera, gigantisk platt skärm. Där allt som visas är uppbyggt av det binära talsystemet. Ettor och nollor i miljoner. Fast jag ser dem inte. Inte du heller.

Det finns en hel del jag skulle kunna ta tag i. T.ex.
- börja med middagen
- plugga lite
- rensa ut någonstans (när behövs INTE det?)
- fixa i min garderob
- gå till körskolan

Förmodligen blir nästa sak som är mindre intelligensbefriande än det här, att göra är att börja med middagen. Anders skulle egentligen slutat kl 16.45 men ska nu jobba till ca. 19. Det stavas tyå såhär: b a j s.
Men nu är det som det är. Saken är den om Anders inte skulle jobbat över så hade jag börjat med middagen nu. Men jag blev plötsligt väldigt trött och dessutom känns det inte lika motiverande. Jag vill helst att vi äter alla tre plus att jag aldrig varken ätit eller tillagat strömming tidigare. Nu har Anders visserligen berättat för mig hur man gör, men tro inte att jag kan misslyckas för det. Jag har till och med ställt en plastburk på en het platta. När jag upptäcker mitt misstag så har botten på burken smält bort och när jag lyfter på burken öser innehåller istället ner på plattan. Innehållet? Socker. Smält socker på spisplatta. Inte kul. Jäkla tur att det var innan vi fick lägenheten ombyggd. Det var nästan så det piffade upp det hela, så hemsk var lägenheten innan. Här har ni ett smakprov denna sköna tisdagseftermiddag:


1+2. MÖÖÖÖÖÖGEL! 3. Jävla långa hallfan. Nu har vi matbordet typ där där pallen står.


Se vad lätt man kan ta död på ca. fem minuter till. Men ärligt. Jag somnar snart. Det kanske inte är nyttigt att stiga upp kl 06.00 en ledig dag?