elinwesterberg

Nu är jag hemma igen. När jag kom hem insåg jag hur mycket jag har saknat mitt kära älsk, gos, sambo, bästis, fästman osv. Han kallas Anders för er andra... :) Mamma frågade om jag längtade hem, igårkväll. Njae, jag saknade Anders en massa, men jag hade gärna varit kvar i en solig skog med världens bästa föräldrar. Så det bästa hade varit om Anders kommit upp. Men nu bor vi ju här i Kalmar och jag ska faktiskt erkänna att jag sover allra bäst i min egen säng och framförallt när Anders ligger där bredvid och är sådär söt som bara han kan. Nu måste jag nog sova lite. Hoppas han följer med. Den där jag älskar så hjärtat nästan stannar. Anders heter han. Älskad Anders.