elinwesterberg

Efter att i fem veckorstid ha cyklat t/r till Lindsdal (1 mil enkel väg) blev min vad helt knäpp. Först tänkte jag den briljanta tanken om att det nog var mina vadmuskler som växte fort och mycket. Men efter att ha gått omkring med en vad som typ sover, i två månader bestämde jag mig för att ringa doktorn. Minsann. Sagt och gjort och jag ska vara där om en dryg timme.

Jag känner den typ inte, kanske är lite svullen men när jag väl stöter emot så gör det så SJUKT ont. Jag skriker typ rakt ut. Eller nej. Men jag skulle kunna. Fast det kan man ju göra precis när man vill om det är så. Nåja.

Jag tyckte inte jag ville komme 1 h och 10 m efter jag stigit upp. Men sköterskan tyckte att jag bodde ju så nära så det var inga problem. Men vad fan. Hon vet ju inte om mina morgonrutiner. Ska fan gå dit oduschad och utan att ha borstat tänderna. Jag hatar min doktor ändå, så han kan få lite natt-andedräkt på sig. Mouha.

Tur att det är vaden dr. Rinhaldo ska klämma på idag. Och inte tuttarna som sist. Fan vad besviken han kommer bli.