elinwesterberg

Jag hade ställt klockan på 6.30, men när det ringde tyckte jag att det vore skönt att sova en stund till så jag ställde om den på 7.15. Klockan 7.00 vaknar jag av att jag hör en massa tjejer sitta och prata. Vaaaad tusan, tänker jag. Jag tittar ut lite försiktigt bakom rullgardinen och ser där tre tjejer med studentmössor. Aha, granntjejen tar studenten och de har valt att ha champagnefrukost hemma hos henne. Jaja. Så jag klev upp och gick ut och promenerade min långa runda.

Jag var lite påhittig och gick den baklänges, mot hur jag brukar gå. För vanligtvis är den sista biten tråkigast (då kommer jag in i stan), så jag tänkte att jag går den först och har det bästa kvar till sist. Det var trevligt att gå den baklänges (jag gick inte baklänges, då hade det tagit lång tid), men jag fick solen i ögonen hela tiden, vilket vet lite jobbigt. Så jag vet inte hur det kommer bli med det där i framtiden. Jag vill inte ha solglasögon på mig, fråga mig inte varför. Men jag kan passa på att gå vägen baklänges när det är monligt eller nåt.

Jepp.

Jag har legat ute och solat i en timme, det var skönt. Slumrade nog till lite. Jag inbillar mig att jag har fått lite färg, men det kan vara det som sitter kvar från förra sommaren. Men nu ska jag duscha av mig och sedan äta för att sedan cykla till jobbet.