elinwesterberg

Blidde jobb hela dagen. Eller - jag får skynda mig lite så blir det jobb från när jag nu kommer till jobbet och sen till stängning!

Okej. På tisdag ska jag på ANSTÄLLNINGSINTERVJU! En dryg halvtid (24 timmar/vecka), wiiiihi! Och det som stod i mitt horoskop att torsdagen skulle bjuda på något inom karriär och ekonomi och det var något sådant här jag hoppades på! GALET!

Inte ropa hej för tidigt nu i alla fall, men att komma på intervju! Underbart!

Fixade till mig lite piffigt imorse eftersom jag skulle på möte angående jobb. Kände mig jätteladdad och var nöjd över hur jag såg ut. Så kommer jag dit - och hon jag skulle träffa var inte där. Snacka om snopet. Imorgon kör vi igen!

Ställde en fråga som jag var 99,9% säker på att få negativt besked på men helt överraskande var det positivt och helt utan knusslor och bök! HURRA! Egentligen betyder inte det någonting, haha, men förutsättningar förändras från det jag trodde! Sluta aldrig fråga!!!

Efter två samtal infinner sig ett litet hopp. Dock är jag sådan att jag alltid tror på det värsta så att jag får bli glad, än att hoppas det bästa och bli besviken. Även om det låter tråkigt så är det så jag fungerar.

Men en, eller faktiskt två, små lågor håller på att tändas vad det gäller jobb. Vill inte hoppas eller säga för mycket. Det är många saker som ska klaffa om det blir positivt.

Idag är en skit-dag som förhoppningsvis tar slut fort. Känner bara... ingenting. Utanför, värdelös, obehövd. Min situation känns inte mycket bättre av att läsa - överallt - om att den nya budgeten för vårat kära land INTE gynnar de arbetslösa utan de som redan har jobb. Det står också att arbetslösheten kommer stiga. Kul, verkligen. Trots allt så har jag ju inte gått ner mig sådär jättemycket, vissa dagar - som idag - bara känns jobbigare.

Utanför, värdelös och obehövd är att kanske ta i. Men när alla andra går till jobb och skola sitter jag kvar hemma och funderar på vad jag ska göra för nyttigt idag - därav utanför. Utanför samhället och gemenskapen om att ha jobb eller skola att gå till. Det här med värdelös är väl också att ta i kanske, men det känns så. Söker, söker och söker men det händer inte mycket. Då känner man sig värdelös. För att se det med kloka ögon - det är betydligt fler arbetslösa än vad det finns jobb. Sen funderar jag ju visserligen på varför jag inte blir utvald, vad gör jag för fel? Av den anledningen känner man sig obehövd. Jag behövs faktiskt inte. Inte någonstans. Man kan lika gärna vara utan mig. Tack och lov har jag familj och vänner som råder bot på den känslan, men under dagarna - när de har fullt upp med sitt - sitter jag alldeles obehövd hemma på min kammare.

Vad ska man göra?

Sitter och väntar på att de - kanske - ska ringa från jobbet. Hoppade in igår pga. sjukdom så det är ju inte helt omöjligt att det blir detsamma idag. Men eftersom han som var sjuk igår börjar kl 8 så har jag en känsla av att han är frisk idag. Men jag har inte slutat vänta helt än...

Det känns lite hemskt faktiskt - när folk eller folks barn på jobbet är sjuka får jag jobba och då blir jag glad. "Den enes död den andres bröd", även om det inte är så brutalt så är det ju typ så. Mjo.

Hörni! Jag har ju typ fått ett extrajobb till! Underbart! Ekonomiskt sett kommer det inte inbringa vidare mycket eftersom det beror på efterfrågan och sådär. Men, erfarenheten kommer vara grejtans och framför allt den utbildning jag ska få! Wihi! Dessutom ska jag åka till Stockholmoch bo på hotell - GRATIS! Jag är van vid att vistas i skolans värld, om det är något får man för bövelen bekosta det själv! Värsta lyxen det här alltså! Jag ska till hufvudstaden för att gå på utbidningen till jobbet helt enkelt! Wiiiihi!

NEJ du får det inte billigare för att:

- för att det blev mycket pengar

- för att det är den sista

- för att du handlar ofta

- för att du handlar många exemplar

- för att den varit fylld med plast

- för att du är du

- för att din mammas mosters svågers kusins brylling heter Jan-Ove

NEJ.

Igår ringde de om ett jobb jag sökt. Inget jag hoppade högt över, men ett jobb är ett jobb. Utvecklades inte något mer igår eftersom det numret jag fick gick till en fax där ingen svarade.

Idag har jag sökt ett jobb som är heltid och tillsvidare som jag VERKLIGEN vill ha!

Idag är det annonser i Barran som är WIIIHI och ska sökas snarast!

Förra veckan så skulle jag på något vis höra av mig till Arbetsförmedlingen för att meddela hur min situation ser ut. Jag ringde deras kundtjänst igår morse. Efter 20 minuters väntan fick jag prata med en sjukt otrevlig människa. Hela hans sätt var fruktansvärt nedvärderande och han utgick till 110% från att jag inte ville jobba. Dessutom frågade han om jag funderat på att studera... "Nej, jag har precis avslutat 4,5 års utbildning och har bara 20 veckor kvar hos CSN". IDIOT. Det står ju för bövelen i min profil att jag är tidigare års-lärare, tror han man blir det via en kvällskurs? Han frågade hur många jobb jag sökt och mitt svar var "jag vet inte, 30, 40 kanske 50...", men det var tydligen inte heller bra. Man ska tydligen föra en dagbok om vika jobb man söker. Jaja, jag har ju sökt en stor mängd jobb, det är väl det som är huvudsaken? Sedan frågade han om jag kommit på någon intervju "nej det har jag inte, de mesta av det jag sökt är till företag som håller på att startas upp och inte haft en direkt ansökan". Svaret var då inte att det var bra att jag tagit egna initiativ utan att jag borde nog be någon på AF att se över mitt CV. Jag meddelade honom att min sambo (som nog gått tre kurser i hur man marknadsför sig själv) samt min pappa (som varit arbetsgivare i 30 år) sett över dem. Det dög inte heller. Han trodde inte jag helle förstod att jag var tvungen att fortsätta söka jobb även om jag fått schema hela augusti (det var det enda han sa när jag meddelade det som jag är så lycklig över...). Under juli och en bit in i augusti är det något som kallas SEMESTER och mycket ligger på is, vilket han meddelade mig efter att jag sagt ungefär detsamma till honom. Grattis. Jag var sjukt irriterad och kände mig kränkt efter samtalet med idioten. Som tur var tänkte jag inte på det så mycket igår.

Han skickade även två jobbförslag till mig via mail som jag öppnade nyss.

Det första var som butiksbiträde, halvtid, på FACE i Växjö. Jag har INGEN erfarenhet av kosmetika, knappt privat heller - hur ofta sminkar jag mig!? Nej tack.

Men det andra var fanimig droppen. Något bemanningsföretag sökte folk att inventera. Var? Nässjö, Vetlanda och Växjö. En dag i varje stad. Arbetstiderna? 6-11. ÄR HAN HELT JÄVLA DUM I HUVUDET!? Hur tänkte han sig att jag ska ta mig till ställena kommunalt till kl 6 på morgonen? Ska jag åka dit dagen innan och bo på hotell och förlora hela inkomsten plus lite till på nattvistelsen? Tror han inte att jag har möjlighet att få jobba på vanliga butiksjobbet de tre halv-dagarna? Fy fan vilken jävla inkompetent idiot.

Man blir så trött.

Lyckliga Elin har gått och blivit med schema hela augusti ut på butiksjobbet, lycka! Jag hade säkert fått jobba mycket ändå, men det känns så himmelens lugnande att veta när och kunna planera sin tid! Fantastiskt!



Att kläcka ur sig ett "hej" - gårdagens svåraste uppgift.

Blev jobb i butiken idag. Det slutade med detta:

Idag: 12-18.30
Imorgon: 8-19
Lördag: 10-17

Wiiiihi! Kanske mer också, vi får se vad som händer och fötter med jobben!

Det kanske låter konstigt, men allt jobbsök står mig upp i halsen... Det känns lite som om man lägger ner en massa, massa tid och ändå är chansen så lite. Jag är väl lite bitter här i min ensamhet, men jag mår faktiskt illa av det. Men jag gör nästan vad som helst för att få ett jobb!

Har faktiskt sökt två tjänster via nätet idag, och ska lägga på en ansökan på lådan imorgon. Förskollärarjobb allithop, men bara vikariat förstås. Och "långt" bort. Men Arbetsförmedlingen hade sagt åt mig att söka dem så det är lika bra att föregå :) Har registrerat mig på de sajter som jag inte hann med igår innan jag såg i kors, så nu är det också gjort. Har skriviit ett personligt brev till en ansökan också, men jag vill att Anders läser igenom innan jag mailar in.

Så var det med det för nu och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra.

Igårkväll gick ögonen i kors på mig för alla spontanansökningar och cv-databaser. Det är rätt långtråkigt att sitta och fylla i samma saker trehundrasextioelva gånger. Urk. Tänkte fortsätta ikväll men lusten infinner sig inte. Över huvud taget. Frågan är om den kommer göra det någonsin. Men jobb vill jag ju ha, gärna nu och med detsamma!

Ska ta tag i det nu. Tillsammans med Beethoven på Spotify.

Idag är det klämdag och typ hela Sverige är lediga förutom jag och Anders... Vi båda jobbar idag + hela helgen. Anders är visserligen ledig tisdag och onsdag då jag jobbar. Men det känns lite surt att jobba när ingen annan gör det... :P Dock går det bättre när både min och Anders arbetsvecka är lite skruvade. Jobbigare att åka och jobba när den andre är hemma.

Men nu är det bara att ta sats och jobba fredag-fredag, nästa helg är det LEDIGT!

Och veckan därpå jobbar jag bara måndag-torsdag och åker hem till 08 torsdagkväll och återkommer tisdagförmiddag. Å då är det sista veckan som fritidspedagog som gäller... Å from 18.30 den 12e juni är jag arbetslös och student. Sommarkursen börjar den 8e juni så den 13e juni är det bara att sätta fart med Astrid Lindgrens författarskap!

Okej. För typ 10 sekunder sedan så skickade jag iväg personligt brev och CV i hopp om att få ett jobb som jag vill ha så mycket att det typ inte går att beskriva, åååh!

Sista ansökningsdag är sista maj så innan dess lär jag inte höra något. Men oj - nu lever jag på hoppet om att erbjudas en anställning med start i slutet av sommaren/början av hösten.

HOOOOOOOOOOOOOOOOOOPPAS!

Nu har jag sökt ett jobb via platsbanken + registrerat mig på diverse hemsidor på stora företag. Det finns en litet, litet hopp inom mig. Långt, långt in. Det kanske löser sig. Vem vet?

Det är jobbigt när man får olika direktiv. Jag vill inte göra fel. Samtidigt vill jag ha nöjda kunder. Enligt någon gör jag rätt, enligt någon annan fel.

Sen efterlyser jag smidighet, empati och ödmjukhet.

Lika många år som är jag, lika många (för)skolor har jag mailat och sökt jobb. Fast de inte söker. Får se om det ger resultat! Hur eller hur är jag nöjd över mitt personliga brev och CV, både de jag har när det gäller pedagogjobb och när det gäller andra jobb... :)