elinwesterberg

Alltså. Hörni. Jag fick ett samtal. "Vi vill gärna anställa dig." Hörde jag rätt? Är det sant? Det finns en risk att allt skiter sig. Men jag är så glad att jag skakar. Ringde Anders, han svarade inte. Ringde mamma och tårarna sprutade. Jag kan inte fatta att det är sant. Att jag kommer ha ett arbete att gå till varje dag. Att jag VET när jag ska jobba. Att jag VET att det kommer lön in på kontot varje månad.

Åh, herre min gud. TACK!


Snart kan jag döpa om bloggen, hurra!