wiiie.
Just nu känns allt rätt så bra, faktiskt. Kalmar vann med 6-0 igår och det ser mer än väldigt ljust ut för det här SM-guldet. Ikväll kan vi veta säkert och fy tusan vad kul det ska bli att åka till Halmstad på söndag! :)
En annan trevlig sak är att jag blev klar med papret igår! Hurra! Fett najs. Ska ha seminarium på det idag, ingen aning om vad jag ska säga, men det är nog inte problem. Flum flum. Det löser sig alltid.
Den tredje saken som är bra är att jag endast har EN kurs kvar på hela min lärarutbildning. Kursen innehåller examensarbete till 100% och nu JÄVLAR KÖR VI TITTI! Fast vi inte ens vet vad vi ska skriva om, haha. Men det löser sig, som vanligt, och jag och Titti ska ha tokigt roligt under tiden. Häromdagen kom jag på att min födelsedagsfest var den 16 augusti, alltså nästan exakt 2½ månad sen. Examen tas den 16e januari - om 2½ månad. Och det känns inte som det var jättelänge sen vi firade mig och det är lika lång tid till examen, inte så lång tid! Däremot tackar jag för om det inte händer lika mycket saker från och med nu till den 16e januari. Det räcker, om man säger så...
En dum sak är att jag tappade min vante imorse, på morgonpromenaden. Jag Skulle fota den otroligt vackra soluppgången vid Lindö. Jag höll den ena vanten och mobilen som jag fotade med, i samma hand. Sen så hade jag plötsligt tappat vanten, och även om jag inte gått speciellt långt från att jag tog av mig den tills jag upptäckte det så låg min lilla vante INGENSTANS. Tanten bakom mig snodde den säkert. Men eftersom jag tidigare utan att märka det tappat en av vantarna i det likadana paret så är det lugnt. Av fyra vantar har jag ju två kvar, ett par av två. Men jag som aldrig brukar tappa vantar och sådant. Och har ni tänkt på hur sorgligt det ser ut när en ensam vante, en liten mössa, en strumpa eller något annat som saknarsin ägare, ligger övergiven och blöt vid vägkanten? Jag blir lite ledsen och nedstämd varje gång jag ser något sådant. Och nu är det MIN vante som ligger där alldeles ensam och gråter, stackars lilla vante!
En annan trevlig sak är att jag blev klar med papret igår! Hurra! Fett najs. Ska ha seminarium på det idag, ingen aning om vad jag ska säga, men det är nog inte problem. Flum flum. Det löser sig alltid.
Den tredje saken som är bra är att jag endast har EN kurs kvar på hela min lärarutbildning. Kursen innehåller examensarbete till 100% och nu JÄVLAR KÖR VI TITTI! Fast vi inte ens vet vad vi ska skriva om, haha. Men det löser sig, som vanligt, och jag och Titti ska ha tokigt roligt under tiden. Häromdagen kom jag på att min födelsedagsfest var den 16 augusti, alltså nästan exakt 2½ månad sen. Examen tas den 16e januari - om 2½ månad. Och det känns inte som det var jättelänge sen vi firade mig och det är lika lång tid till examen, inte så lång tid! Däremot tackar jag för om det inte händer lika mycket saker från och med nu till den 16e januari. Det räcker, om man säger så...
En dum sak är att jag tappade min vante imorse, på morgonpromenaden. Jag Skulle fota den otroligt vackra soluppgången vid Lindö. Jag höll den ena vanten och mobilen som jag fotade med, i samma hand. Sen så hade jag plötsligt tappat vanten, och även om jag inte gått speciellt långt från att jag tog av mig den tills jag upptäckte det så låg min lilla vante INGENSTANS. Tanten bakom mig snodde den säkert. Men eftersom jag tidigare utan att märka det tappat en av vantarna i det likadana paret så är det lugnt. Av fyra vantar har jag ju två kvar, ett par av två. Men jag som aldrig brukar tappa vantar och sådant. Och har ni tänkt på hur sorgligt det ser ut när en ensam vante, en liten mössa, en strumpa eller något annat som saknarsin ägare, ligger övergiven och blöt vid vägkanten? Jag blir lite ledsen och nedstämd varje gång jag ser något sådant. Och nu är det MIN vante som ligger där alldeles ensam och gråter, stackars lilla vante!
Kommentarer
Trackback
