märkligt.

Det är så himla konstigt. Måndag känns lika långt borta hela tiden. Det är nog därför en annan känner sig lite nere. För pirret i magen kommer aldrig. Det känns som om allt bra är lika långt borta hela tiden. Som om tiden står stilla. Som om man springer i ett ekorrhjul. Det är bajsigt. Men nu förstår ju jag också att måndag kommer komma. Och om ett dygn är ÄLSKLING hemma.

Helgen lär väl gå fort. Det lär vara "en del" att göra på jobbet om man säger så.

Men kan inte pirret och känslan av att det är nära nu, bosätta sig i min kropp nu med detsamma? Snälla.

Jag ska göra mig lycklig tillfälligt via Bonde söker fru kl 20.00, kärlek!


Jag är lycklig. Jättelycklig. Men det känns inte. Det är skit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0